Digital terapikatt

Brukarna på Storängsgårdens äldreboende i Finspång har länge efterfrågat en digital terapikatt. Nyligen flyttade den första katten in, som har blivit en riktig favorit.

Den digitala katten är batteridriven, har rörelsesensorer och reagerar på ljud och beröring. Katten kan göra begränsade rörelser och blinka. Den kan även ge ifrån sig ljud i form av att spinna eller jama. Nyligen flyttade den första digitala terapikatten in på Storängsgården, där den snabbt blev omtyckt av många. Katten har blivit så populär att två brukare har valt att beställa egna privata katter.

Teknikintresserad personal står bakom initiativet

Hanna Hedlund och Chris Kalin jobbar båda på demensavdelning på Storängsgården. Hanna är utbildad specialistundersköterska inom välfärdsteknik, och Chris håller just nu på att slutföra samma utbildning. Både Hanna och Chris har ett grundintresse för teknik som har växt i samband med deras utbildning, där de fått mer kunskap och insikt om dagens digitala och tekniska hjälpmedel. Initiativet kring de digitala katterna började med att Hanna och Chris skickade ett mejl till Maria Frisäter, verksamhetschef för vård och omsorg, och därefter har det rullat på.

Kattens positiva effekter på äldres vardag

Katten har haft en positiv påverkan på många av brukarnas vardag. Att ha katten i knäet, klappa den, känna hur den spinner och höra jamandet, har haft en lugnande inverkan för många. I vissa fall kan effekten av en digital terapikatt till och med leda till ett minskat användande av läkemedel. Hanna och Chris tror även att känslan av att ha ansvar över något, kan ha en positiv inverkan.

Utveckling under ansvar

Det är viktigt att nya digitala hjälpmedel som köps in förvaltas på rätt sätt. Det behöver finnas någon som kan ha huvudansvar för att tekniken sköts på rätt sätt. Det är också viktigt att någon tar ansvar för att förmedla kunskap om hur tekniken ska användas, till kollegor eller brukare.

Så här säger Chris som är särskilt ansvarig för att förvalta tekniken på boendet:

- Teknik ska vara roligt! Tröskeln för att våga testa får inte vara för hög. Alla ska kunna ha användning av hjälpmedlet.

Innan ett nytt tekniskt hjälpmedel köps in krävs det noggrann planering och riskanalys. Man behöver se på hjälpmedlet både ur brukar- och personalperspektiv och sen utvärdera hur bra det fungerar på sikt.

Vill inspirera andra

Hanna och Chris vill byta erfarenheter av välfärdsteknik med andra kommuner och äldreboenden. De vill också inspirera andra att testa fler digitala och tekniska hjälpmedel.

- Välfärdsteknik behöver inte vara något jättestort eller svårt, säger Hanna.

I framtiden drömmer de om att kunna ha en återkommande teknisk stund med brukarna där man kan testa VR, spela spel eller klappa digitala husdjur. Drömmen är kanske inte så långt borta, ett trådlöst VR-set har redan beställts och levererats till Storängsgården.